Ett exempel på dokumentation

Jag tänkte bara visa hur jag ofta gör, när jag vill dokumentera ett spinnprojekt:
Jag tar en bit hård papp, och lindar upp garnet runt. Jag brukar försöka spara lite av den 1-trådiga garnet, och så det tvinnade, om jag gjorde en tvinning. Det entrådiga är bra att ha, för har man tex gjort ett kabelgarn, är det entrådiga bra att ha som referens om man vill göra mer. Ju mer komplex tvinning, dessto svårare att se hur man spann ursprungstråden.

Sedan skriver jag upp sådant som jag tycker är bra att komma ihåg: hur jag spann, vilka & hur mycket fibrer det var, hur många meter garn det blev, om det var något särskilt (färgat tex) och hur jag spann (vilken slända/spinnrock).

Sådana här kort sparar jag i en låda. Det är kul att gå tillbaks till och se vad jag gjort, och framförallt om det var ett bra garn, så jag kan göra ett till om jag skulle vilja.

Ofta så gör man kanske lite spinnprov innan man sätter igång med ett större projekt, och de små metrarna garn passar utmärkt att spara till sådan här dokumentation. Det är inget som går till spillo, och det är inte mycket fibrer som "slösas".

Och eftersom vi alla älskar garn:

Här är en bild på det färdiga garnet: 3-trådigt Leicester i färgen "Norrsken".

Nya sländor

Jag har en kompis i Sverige som gillar träslöjd och för ett tag sen frågade jag honom om han kunde göra en slända åt mig. Jag skickade lite info om sländor och sa att det gick bra att göra en fyrkantig trissa, om det skulle vara lättare. Han verkade inte så där väldigt entusiatisk, så jag tog för givet att han inte hade lust att pröva på .

Jag träffade honom på väg upp till Stockholm där jag skulle ’inspektera’ min dotters nyfödde son, men han sa inget och jag frågade ingenting. När jag var hos min dotter, sa han, att han hade en överraskning åt mig, men att jag inte fick fråga vad det var. Jag sa till min dotter, att jag var helt övertygad om, att vad det än var, så inte var det en slända. När jag skulle åka hem träffade jag honom igen, eftersom han bor i närheten av flygplatsen och då fick jag äntligen veta vad överraskningen var. Och det var inte en slända men – två! Med fyrkantiga trissor. Han hade inte målat eller dekorerat dem på något vis eftersom det var ett första försök, men jag blev jätteglad. Båda sländorna har vassa spetsar så att de kan användas som stödda sländor, en med trissan nedåt och en med en flyttbar trissa.

Nu har jag provspunnit lite hundhår på den ena och den spinner verkligen både bra och länge. Och det verkar vara sant som jag läste någonstans att en slända med fyrkantig trissa spinner bättre och längre än en med rund. Det stämmer i alla fall i det det här fallet, men det vore kul att få höra om ni andra spinnerskor tycker detsamma.

Bomullsträffen revisited

Det var faktiskt så länge sedan som hösten 2007 som Tina och jag drog ihop ett gäng intresserade och gjorde en gemensam beställning av sländor och blandade bomullsfibrer. Maria ställde upp med lokal och jag hade med mig videokameran. Snälla maken hjälpte till att redigera.