Min engelska konfekt.

Hej allihop!
Jag heter Åsa (jag också) men bor i Skuttunge (Stickor och spån)
I min ägo finns en enkeldriven Ashford Traveller (skottsk bromsning) som jag trivs mycket bra med - jag är ingen sländspinnare utan efter mina första trevnde linspinningsförsk har jag hållit mig till, först min gamla fina linrock och sedan till min "resekamrat".

Eftersom jag, ovetandes om Åsas och Tinas första spinncirkeltanke, satt och spann "Lovikka garn" för någon vecka sedan så tänkte jag delge er mina funderingar och erfarenheter:
Detr hela började med detta inköp på YlloTyll här i Uppsala; ett väldigt tjockt helt otvinnat merinogarn "Jazz" 2x25 g =10 m som var på REA.


Experimentlustan vaknade- kunde man inte spinna om det?? - Väl hemma delade jag garnet=bandet på 6 längder (tror jag det var...) . Jag la drivbandet på den allra vidaste trissan (störst diameter) la på en extra vikt på min bromsning och körde igång. Medsols på spinnrocken= Z-spunnet
Nu var den här lite omedgörliga merinon inte riktigt med på noterna ibland utan tvinningen blev för stor på flera ställen när jag var tvungen att hålla emot. Inte nöjd var resultatet...
Vad göra? Varför inte spinna om den åt andra hållet? - sagt och gjort. Motsols= S- spinning och snurra upp och snurra om. Det var lite lustigt när det vände men resultatet blev mycket bättre!



Det blev alltså nästan 66m konfekt randigt entrådigt merinogarn som ska bli en sittlapp med svart baksida..måste spinna den också...
En fundering man kan ha är; vilket håll ska man egentligen spinna entrådiga garn? Eftersom man normalt sätt slutar med motsols =S, borde man inte börja med S om man spinner entrådigt eller spelar det någon roll?

Lite kuriosa; jag kammade ihop en tuss som blev över; jag kan aldrig sluta att förundras över vad som händer när man blandar ihop garn med olika färger.