Långa drag

Jag har den senaste veckan tillbringat mååånga timmar vid spinnrocken i ett försök att bli bättre på att spinna med långa drag. Som övningsobjekt har jag spunnit shetlandsull till garn till en tröja. Enligt mina tidigare experiment med att spinna långa drag med fibrerna preparerade på olika sätt så gillade jag kardrullar bäst, så jag började med att göra om mina topsband till kardrullar.

Sen var det vara att spinna. Jag kommer dock fortfarande inte riktigt överens med den här tekniken och har rätt så dålig kontroll på vad det blir. Och inte heller hittar jag det där riktiga flytet i spinnandet, där ullen blir som smör i händerna och garnet bara blir. Någon enstaka gång kan jag känna känslan, men sen försvinner det lika fort igen. Det är väl mer övning som krävs i alla fall. Nästa gång skall jag leta fram någon annan fiber än shetland och prova. Jag har lite jak i skåpet. Det kanske skall bli nästa försök.

Hursomhelst så tycker jag att garnet blev förvånansvärt bra när det blev färdigt, trots att det kändes sådär när jag spann det. Direkt från spinnrocken kändes garnet ganska stelt och kompakt, och inte alls sådär fluffigt och luftigt som jag tänker mig garn spunnet med långa drag. Men efter lite chockbehandling där jag tvättade garnet i ömsom varmt och ömsom kallt vatten blommade det upp ordentligt. Nu ser jag fram emot att börja sticka med garnet också.

Shetlandsull, 2-trådigt. 818 gram, 1716 meter. WPI: 12-13